Vad är demokrati?

Vart fjärde år lägger du en papperslapp i ett kuvert och hoppas på det bästa. Sedan går fyra år och hundratals beslut som påverkar dig fattas. Du har ingen möjlighet att påverka dem. Inte förrän det är dags att lägga en ny lapp.

Det här systemet uppfanns på 1800-talet. Och det var smart då. När Vallentuna saknade telefon, TV och e-post var det helt enkelt omöjligt för dem som bodde här att diskutera och fatta beslut tillsammans. Kommunikation var dyr och långsam. Det enda rimliga var att välja några få personer som fick åka till kommunalhuset och bestämma åt alla andra.

Representativ demokrati var en genial lösning på 1862 års problem. Men idag har du en dator i fickan. Du betalar räkningar, bokar vårdtid och deklarerar med ett par knapptryckningar. Kommunikation kostar ingenting. Ändå styr vi vårt samhälle som om vi levde på 1800-talet.

Demokrati online — dina idéer, dina beslut

För 25 år sedan skapades ett experiment här i kommunen: Tänk om alla som bor i Vallentuna kan vara med och påverka över nätet — lägga fram idéer, diskutera och ta beslut. Hur blir det? Demoex blev det första internetpartiet i världen. Vi gjorde många misstag, men vi lärde oss av erfarenheterna.

Nu har vi bildat ett nytt lokalparti – Vallentuna framåt. Vi har ett ödmjukt förslag: Låt oss förbättra Vallentuna tillsammans. Med alla de hjälpmedel vi redan har. Du har inte åsikter om allt. Kanske har du idéer om hur lokala nätverk ska utvecklas. Kanske brinner du för skolan, vägarna eller äldreomsorgen. Du lägger din energi där du kan bidra mest — precis som i resten av livet.

Ingen röst väger tyngre än någon annan. Anonymiteten skyddar dig. Inga partipolitiska spel, inga manipulationer. Bara vanliga hederliga Vallentunabor som tillsammans hittar de bästa lösningarna.

En enkel idé – Vallentuna kan bli bättre

Representativ demokrati var lösningen på ett kommunikationsproblem som inte finns längre. Vi vill visa vad som händer när man låter demokratin utvecklas. Det börjar här i Vallentuna. Det börjar med dig. Vem är du och var är du i livet?

Vi skulle inte starta ett nytt lokalparti om vi inte trodde att Vallentuna kan bli en mönsterkommun som man besöker från när och fjärran för att uppleva och lära sig av.

Gemenskap offline — ett rikare liv

Demokrati handlar inte bara om att fatta beslut. Det handlar om att bygga ett samhälle där grannarna känner varandra och där vi möts på riktigt. Kulturkvällar, idrottsevenemang, gatufester, odlingsprojekt, dans till levande musik — allt som gör livet roligt och intressant.

När vi känner varandra blir det dessutom lättare att fatta bra beslut tillsammans. Och när vi gör det får vi ett samhälle som fler trivs i.

Vilka är vi som lever i Vallentuna?

Vallentuna är en till ytan stor kommun. De flesta bor i det sydvästra hörnet som har vuxit ihop med Täby. Resten är Uppland och Roslagen. Från början var det åtta socknar med varsin kyrka som stegvis slogs samman till en enda kommun. Alla socknar har sin egen karaktär och historia. I sju av socknarna tycker man att det läggs för stor vikt vid centralorten nere i det vänstra hörnet där de flesta bor.

Vi är 35 361 invånare (december 2025), och vi blir fler — kommunen har vuxit med över 40 procent sedan millennieskiftet. Medelåldern är 40,8 år, lite yngre än i Sverige i snitt.

Ungefär 2 900 är förskolebarn, 5 800 är i skolåldern, 20 800 är yrkesverksamma, 4 100 är aktiva seniorer och 1 760 är över 80 — den grupp som växer snabbast. Att de håller sig friska och mår bra är enormt värdefullt, inte bara för de äldre själva utan för hela kommunen.

Åldersintervall	Uppskattat antal invånare	Karaktär
0–7 år	~2 900	Förskola och tidig skolstart
8–18 år	~5 800	Skolålder och tonår
19–65 år	~20 800	Den största gruppen (yrkesverksamma)
66–80 år	~4 100	Aktiva seniorer
81+ år	~1 760	Den snabbast växande gruppen procentuellt

Hur bor vi?

Vallentuna är en barnfamiljskommun. Den typiska familjen är två sammanboende föräldrar med sina två barn. Många flyttar hit när första eller andra barnet är på väg och de behöver mer plats.

Och plats finns det. Hela 65 procent bor i villa eller radhus. Resten bor i flerbostadshus, mest bostadsrätter. Bara 9 procent av alla bostäder är hyresrätter. Mediannettoinkomsten ligger på ungefär 369 000 kronor, över rikssnittet.

Vad gör vi?

Många pendlar till Stockholm eller Täby. Lokalt är de vanligaste yrkena inom skola och förskola, sjukvården, hantverkare, försäljning samt fordonschaufför.

På fritiden är vi aktiva. Fotboll, ishockey, innebandy, golf, dans, friidrott, tennis — listan är lång, och minst lika många Vallentunabor står på läktaren som på planen. Vallentuna är dessutom en av Sveriges hästtätaste kommuner, och närheten till naturreservat och fornlämningar gör vandring och friluftsliv till en naturlig avkoppling för många.

Kommunens ekonomi

Vallentuna kommun omsätter drygt 2 miljarder kronor om året. Intäkterna kommer framför allt från kommunalskatten, men även från statsbidrag, avgifter och exploateringsintäkter.

Kommunen har sammanlagt 1 500 fastanställda och ytterligare 500 deltidsanställda. De största förvaltningarna är barn- och ungdomsförvaltningen (skola och förskola) och socialförvaltningen (vård och omsorg). Därtill finns samhällsbyggnadsförvaltningen, kultur- och fritidsförvaltningen samt teknik- och fastighetsförvaltningen.

Vallentuna som arbetsplats

Arbetslösheten är bara 4,3 procent — långt under rikssnittet på 6,9 procent. Den låga siffran beror till stor del på att omkring tre av fyra förvärvsarbetande pendlar ut ur kommunen varje morgon. Vallentuna har cirka 4 000 privata företag, men de flesta är små. Störst är Blomsterboda, med 175 anställda.

Från förskola till gymnasium

Vallentuna har 14 grundskolor och ett kommunalt gymnasium. Studieresultaten är starka: meritvärdet i årskurs 9 nådde 246,6 läsåret 2023/2024 — kommunens högsta någonsin — och 90 procent av eleverna blev behöriga till gymnasiet.

Men gymnasiet har länge tappat elever. Under många år var Vallentuna gymnasium bara fjärdehandsvalet — efter tre skolor i Täby. En vändning pågår, men majoriteten av kommunens gymnasieungdomar väljer fortfarande skolor i andra kommuner.

Vad betyder det? Varje dag lämnar tusentals vallentunabor kommunen för att arbeta och studera någon annanstans. De tar med sig arbetstid, köpkraft och skolpeng. Ett rikare lokalt liv — fler mötesplatser, fler arbetsgivare, bättre skolor — är inte bara trevligt. Det ger också ett rikare ekonomiskt liv.

Från tegelbruk till AI: Vallentunas resa mot framtiden

Vallentuna har alltid varit en plats där lösningar uppstår för att möta verkliga problem. Från de första jordbruken till dagens digitala landskap har näringslivet formats av omvärldens behov. Men när vi nu står på tröskeln till en ny era, ser vi en intressant vändning: framtiden kan mycket väl tillhöra de praktiskt lagda som arbetar med händerna.

Grunden läggs: Jord, räls och tegel

Under 1800-talet var Vallentuna renodlad landsbygd, men viljan att effektivisera fanns redan då. Lokala jordbrukare gick samman i både Brottby och Vallentuna för att bygga och driva en gemensam kvarn — en tidig form av delningsekonomi. Den verkliga språngbrädan kom dock Robert Montgomery på Lindholmens gård med. Hans djärva idéer låg bakom Roslagsbanan, livsnerven som gjorde det möjligt att transportera tegel från lokala bruk till ett växande Stockholm. Bränd lera från Kårsta-Broby och Vallentuna-Åby var med och byggde huvudstaden.

Industrins guldålder och Tellus

Under mitten av 1900-talet flyttade fokus till mekanik. I bysmedjan föddes idéer som skalades upp i fabriksmiljö. Bröderna Lindahl och deras Tellus Maskin blev en symbol för denna tid med sina löpande band. Samtidigt växte industrier som Diskteknik och Aerosol (nuvarande Paragon Nordic) fram. När Tellus Maskin senare flyttade, tog kommunen över lokalerna och startade Vallentuna gymnasium. Det markerade ett skifte mot kunskapssamhället — en tid då vi trodde att kontorsarbete och dataprogrammering var samhällets slutmål.

AI-paradoxen och tjänstemannens nya verklighet

Idag ser vi dock en dramatisk vändning. AI-agenter börjar ta över uppgifter inom bankväsende, administration och till och med programmering. Det som nyss ansågs vara högstatusjobb automatiseras i rasande takt.

För Vallentuna, där de flesta av de 4 000 företagen är små enmansföretag, innebär förändringen en utmaning för tjänstemännen, men en möjlighet för den praktiska sektorn. I industriområden som Okvista och Vargmötet finns ryggraden i vår lokala ekonomi: hantverkare, logistikföretag och teknisk service. Dessa yrken — tillsammans med odlare, sjukvårdare och lärare — besitter en mänsklig och fysisk kompetens som AI inte kan kopiera.

Hur får näringslivet en skjuts framåt?

För att Vallentuna ska blomstra i framtiden krävs en strategi som bejakar den “nya praktiken”:

Satsning på lokal produktion. Med ett osäkert världsläge och AI-driven effektivisering blir lokalodlat en framtidsbransch. Genom att stötta småskaliga lantbrukare och förädling av livsmedel kan Vallentuna återgå till sina rötter, men med modern teknik.

Stöd till de praktiska entreprenörerna. Småföretagen inom bygg, el och VVS är kommunens trygghet. Genom att minska administrationen och skapa bättre förutsättningar för hantverkarna att växa, säkrar vi jobb som inte försvinner i någon kommande AI-våg.

Utbildning för framtiden. Vallentuna gymnasium och lokala vuxenutbildningar bör fokusera på yrken där hantverk, empati och praktisk kompetens är oersättliga.

Vallentuna har gått från tegel till gigabytes och nu rör vi oss mot en tid där vi värdesätter det som är äkta och nära. Om vi kan kombinera AI:s effektivitet med en stark lokal kultur och praktisk skicklighet, har kommunen en unik konkurrensfördel i den nya ekonomin.

Industrin skapade arbetstillfällen. Men det var något annat som skapade sammanhållning.

Vallentunas ideella guldgruvor

Det började med några eldsjälar. Under 1900-talet växte Vallentunas föreningsliv fram underifrån — startat av företagare, folkskollärare och vanligt folk som såg att det fanns ett behov och tog saken i egna händer. De startade idrottsklubbar, körer, scoutgrupper och studiecirklar. Inte för att någon bad dem, utan för att de var driftiga. De vuxna ledarna blev förebilder för ungarna som växte upp i dem. Och ungarna blev i sin tur ledare. Så snurrade det vidare, generation efter generation.

Det skapade något som kallas “socialt kapital” — den tysta tilliten som gör att ett samhälle faktiskt fungerar. Människor som möts över en fotbollsplan eller i en repetitionslokal litar på varandra. Och samhällen där folk litar på varandra behöver färre regler, mindre kontroll och klarar kriser bättre.

Sedan ändrades spelreglerna

Från 1990-talet och framåt svepte en ny styrfilosofi in i Sverige: New Public Management. Tanken var att offentlig verksamhet skulle drivas som ett företag. Kommunen skulle bli en koncern och medborgarna skulle vara kunder. Och föreningarna? De blev administratörer.

Nya tjänstemän rekryterades med ekonomisk kompetens men utan kunskap om den lokala historien. De kände inte eldsjälarna. De visste inte att idrottsplatsen hade byggts med frivilliga krafter eller att föreningen hade fostrat tre generationer ungdomar. De såg bara budgetposter, nyckeltal och upphandlingsunderlag.

Relationen mellan kommun och föreningsliv förändrades totalt. Där det förr handlade om ömsesidighet — kommunen stöttade, föreningarna byggde samhället — blev det nu en transaktion. Kommunen ställde krav på föreningarna. Eldsjälarna kände sig utnyttjade, inte uppskattade.

Samtidigt hände något annat. Vi slutade umgås. Inte dramatiskt, utan gradvis. Skärmarna tog mer tid. Familjer satt i samma hus men i olika rum. Färre blev ledare och gick på möten. Gemenskapen vittrade sönder — inte för att folk tappade sugen, utan för att vardagen förändrades.

Vad föreningarna faktiskt är värda

Fritiden — inräknad tiden i hemmet — är varje människas mesta tid, varje dag, året runt. Vallentuna lägger ungefär 30 miljoner kronor om året på stöd till fritidens föreningar och lokaler. Det kan låta mycket, men det är bara startgnistan för en av kommunens största ekonomiska motorer.

De flesta av oss skapar ekonomiskt värde i Stockholm eller Täby, men när vi kommer hem byter vi om. Idrotten, kulturen och föreningslivet i Vallentuna omsätter tillsammans över 640 miljoner kronor varje år. Det motsvarar en betydande del av allt värde som skapas här på hemmaplan. Det handlar om hundratals lokala jobb och en cirkulär ekonomi där pengar stannar i kommunen. Föreningarna skapar mötesplatser, besöksnäring och marknadsföring av Vallentuna.

Men det riktiga värdet syns inte alltid i bokföringen. Unga som är aktiva i föreningslivet bygger nätverk, lyckas bättre i skolan och får högre inkomster som vuxna — ett framtida välstånd som forskare som Björn-Anders Larsson uppskattar är värt 200 miljoner kronor för Vallentuna.

En satsning som lönar sig

Värdet av det förebyggande arbetet är kanske den största vinsten. En enda ung människa som hamnar i grov kriminalitet kan kosta samhället 50 miljoner kronor under sin livstid. I Vallentuna beräknas det sociala utanförskapet kosta minst 20 miljoner om året. Lägg därtill de 50 miljoner kronor i framtida vårdkostnader som sparas när vi rör på oss.

För varje krona Vallentuna satsar på föreningslivet kommer runt 20 kronor tillbaka i form av hälsa, jobb och trygghet. Det är ingen kostnad — det är den mest lönsamma investeringen vi kan göra. Tänk om vi kunde fördubbla föreningslivet — vad skulle det kunna leda till?

Vi skiljer noga mellan det myndighetsobligatoriska och civilsamhället, men inte för att hålla dem åtskilda. De hänger ihop och ska hänga ihop, men inte som idag. Vallentuna framåt vill utveckla relationen.

Föreningarna ska vara fria att styra sig själva. Inga byråkratiska krav som förvandlar en ungdomstränare till leverantör. Men friheten är bara halva svaret. Den andra halvan är att vi som medborgare slutar vara kunder och börjar vara delägare. Vallentuna är inte en koncern som levererar tjänster åt oss. Vallentuna är vår kommun och vi bestämmer tillsammans vad vi vill göra med den.

Vi ska vara självstyrande: den som engagerar sig i en förening på kvällen och deltar i ett kommunalt beslut på nätet under lunchen är samma medborgare. Fri i sitt engagemang, delaktig i sin kommun. Inte som kund eller undersåte. Utan som delägare.

Föreningslivet visar att vallentunabor kan bygga något stort när de får rätt förutsättningar. Samma sak gäller ekonomin.

En investering som alla vinner på

Varje vardag lämnar över 10 000 vallentunabor kommunen för att arbeta. För många innebär det två timmar om dagen på tåg eller i bil. På ett år blir det 460 timmar — tolv hela arbetsveckor — som försvinner i pendling.

Det är tid som varken går till familjen, hälsan eller föreningslivet. Men det är inte bara tid som lämnar kommunen. Det gör pengarna också. Den som pendlar köper sin lunch, sitt kaffe och sitt gymkort någon annanstans.

Den lokala valutans kraft

Var du spenderar dina pengar påverkar Vallentunas framtid mer än de flesta tror.

Hundralappen du spenderar i Stockholm lämnar kommunen direkt. Den går till hyror och löner i andra kommuner och kommer inte tillbaka.

Hundra kronor som stannar lokalt cirkulerar. En del blir lön till din granne, en del blir sponsring till ungdomslaget, en del blir skatteintäkter som finansierar skolor och äldreomsorg. Studier av lokala ekonomier visar att pengar som spenderas hos lokala företag genererar betydligt mer ekonomisk aktivitet i närområdet än samma summa hos externa kedjor. Varje gång du väljer den lokala hantverkaren eller handlar fredagsmaten i centrum förstärks den effekten.

Från våra egna åkrar

Vallentuna är inte bara en bostadsort. Kommunen har både jordbruksmarker, spannmålsproduktion, betesdjur i öppna landskap och närproducerade blommor. Det är en resurs som ofta glöms bort i en kommun där blicken riktas mot Stockholm.

Att välja lokalproducerat har konkreta effekter. Kortare transporter innebär lägre utsläpp. Aktiva jordbruk håller landskapet öppet och gynnar biologisk mångfald. Och om Vallentuna blir mer klimatsmart så blir även livsmedelsförsörjningen mer motståndskraftig — något som de senaste årens kris- och beredskapsdebatt poängterar och eftersträvar.

Den positiva spiralen

Sambanden är rätt enkla. När fler arbetar, handlar och umgås lokalt, så stärks det lokala näringslivet. Ett starkare näringsliv ger fler jobb, mer skatteunderlag och fler sponsorer till föreningslivet. Föreningslivet i sin tur skapar bättre folkhälsa, tryggare uppväxt och starkare sociala nätverk. Allt detta gör Vallentuna mer attraktivt — för oss som bor här och för dem som överväger att flytta hit. Attraktiviteten ger högre bostadspriser och ökade värden för oss som bor här. Vi sätter ett mål:

• Skapa 1 000 nya jobb.
• Ta tillbaka 1 000 skolelever.
• Ha 1 000 fler dagliga besök i Vallentuna centrum.

Det behöver inte vara svårt att starta den spiralen. Vi måste se till att man trivs här. Det ska vara lätt och gå snabbt att etablera sig i Vallentuna. Det kan handla om att ha byggklara industritomter, att samordna ”prova-på-lektioner” med föreningarna eller att lokala företagare coachar gymnasieelever i företagsamhet. Små insatser med stor effekt. Vi reser tillsammans bort 4,6 miljoner timmar om året. Några hundra tusen borde vi kunna hämta hem.

Det är inte en utopi. Det är ekonomi, folkhälsa och sunt förnuft.

Hur kan Vallentuna bli bättre?

Sedan 1990-talet har svenska kommuner, inklusive Vallentuna, styrts av en modell som kallas New Public Management (NPM). Idén var att kommuner skulle bli effektivare genom att behandla invånare som kunder, skapa konkurrens och mäta resultat. Det har gett vissa fördelar, som bättre kostnadskontroll. Men efter tre decennier är bristerna tydliga.

Känslan av medborgaransvar och delaktighet i samhället har minskat. Modellen mäter det som är lätt att mäta snarare än det som är viktigt. Interna mål och budgetavvikelser hamnar i fokus, medan värden som folkhälsa, social sammanhållning och medborgarinflytande faller utanför styrmodellen. Medborgarna blir passiva.

Konkurrensutsattningen har också skapat privata alternativ som tillåter resursstarka invånare att göra aktiva val inom vård och skola, medan de med störst behov oftare blir kvar. Resultatet är en mekanism som skapar klyftor — inte av illvilja utan som en strukturell bieffekt av själva valfrihetsmodellen.

Även det demokratiska samtalet påverkas. Man mäter sällan kvaliteten på den politiska processen. Andelen motioner från oppositionen som avslås av kommunfullmäktige visar hur väl det lokala demokratiska samarbetet fungerar, men det är ett nyckeltal som aldrig följs upp. Under 2025 avslogs samtliga 14 motioner.

Förebyggande arbete är en investering som ger avkastning över decennier. Men i NPM är all social verksamhet en kostnad som belastar innevarande år. Dessa två perspektiv är i grunden oförenliga, och resultatet blir att det nästan alltid framstår som billigare att inte arbeta förebyggande — på kort sikt.

New Public Service — en annan utgångspunkt

Under de senaste tjugo åren har ett alternativt förhållningssätt vuxit fram som kallas New Public Service (NPS). Där NPM ser invånaren som kund, ser NPS invånaren som medborgare och medskapare. I stället för att leverera tjänster löser man lokala problem tillsammans.

I praktiken innebär det att kommunens tjänstepersoner blir möjliggörare snarare än handläggare. När invånare, föreningar eller företag kommer med ett önskemål — en mötesplats för föräldrar med bebisar, en klättervägg, en industritomt — blir kommunens första fråga ”Hur kan vi hjälpa er att förverkliga detta?” snarare än en hänvisning till ett ansökningsformulär.

Det förändrar också vilka lösningar man väljer. För att utveckla det lokala näringslivet kanske kommunen behöver ett eget tillväxtbolag som arbetar nära enskilda entreprenörer — med personliga kontakter och nätverk snarare än formella processer och generella stödformer.

Mätningarna försvinner inte med NPS, men de utgår från lokala behov och ställer andra frågor. Förutom ekonomiska utfall och ärendevolymer tillkommer frågor om huruvida insatsen faktiskt stärkte det sociala nätverket, förbättrade folkhälsan eller möjliggjorde en lokal etablering. Det är svårare att mäta. Men det är det som avgör om en kommun är en bra plats att leva i.

Varför är detta viktigt för Vallentuna?

Vi vill använda det som redan finns. Civilsamhället i Vallentuna skapar värden på hundratals miljoner kronor årligen, det lokala näringslivet har stor ekonomisk betydelse och utanförskapets kostnader vida överstiger kostnaden för förebyggande insatser. Inget av detta fångas av en styrmodell som bara räknar ärenden och mäter kundnöjdhet.

Ett konkret exempel: Kommunen lägger resurser på att arrangera konserter, utställningar och kulturevenemang på hemmaplan — i praktiken en miniatyrversion av det utbud som redan finns i Stockholm, mindre än en timme bort. Stockholms rika kulturliv är nästan som en del av Vallentuna.

Ett komplement vore att vända blicken inåt: lyfta fram de konstnärer, författare och kulturutövare som redan finns i Vallentuna och som har något att berätta om just den här platsen. Skillnaden kan verka liten men är principiell. I det första fallet är kommunen en arrangör som levererar kultur åt en publik. I det andra blir kulturen ett verktyg för gemenskap, lokal identitet och självreflektion — något som invånarna skapar tillsammans snarare än konsumerar.

En kommun som byter perspektiv från att leverera tjänster åt kunder till att skapa lösningar tillsammans med sina medborgare kan frigöra den enorma kraft som redan finns i Vallentunas föreningsliv, näringsliv och medborgarengagemang. Det handlar inte om att sluta mäta och utvärdera utan om att mäta rätt saker och att erkänna att kommunens viktigaste tillgång är dess invånare.

En ny styrmodell är en sak. Men den måste också fungera i en värld som förändras snabbare än kommunala beslutsprocesser.

När det lokala möter det globala

Mycket av det som påverkar din vardag bestäms långt bort. I Stockholm, i Bryssel, i Vita huset. Det kan kännas som att de viktiga besluten redan är fattade innan de kommer till Vallentuna. Känslan är inte inbillning. Globaliseringen har skapat en klyfta mellan de som styr världen och de som håller sig i hembygden och påverkas av deras beslut.

Men det lokala kan också bli ett centrum för nytänkande och framåtanda. Förändring måste inte börja uppifrån och utifrån. Tänk tanken: Hur ska Vallentuna kunna bli den plats jag helst av allt vill leva på? Vad är det som saknas? Du kanske vill ha något nytt i centrum, en social reform i kommunen eller en kryptovaluta som förstärker den lokala ekonomin. Det handlar om att ha verktyg för att forma sin egen miljö — även i en globaliserad värld.

Vi kan börja med det som går att påverka här och nu. Du kan till exempel gå in på vallentuna.app och lämna in en idé. Inte för att vi har alla svar, utan för att pröva nya sätt att samarbeta — där dina behov och idéer står i centrum. Om det fungerar här i Vallentuna kan det inspirera andra platser. Demokratisk förändring börjar alltid lokalt, i vardagen.

Valdagen — tänker du rösta på dig själv?

När du har lagt dina kuvert i urnan, dröjer det exakt 1 460 dagar till nästa gång du får chansen. Det är en lång väntan på att få tycka till igen om huruvida den där vägkorsningen verkligen är säker eller om hemtjänsten håller måttet.

Det är här som vårt lokala alternativ kommer in i bilden. Du behöver inte vänta fyra år. Du kan faktiskt rösta för att ge dig själv rösträtt mellan valen. Du behöver inte ens gå med i vårt parti. Du behöver inte gå på ett enda möte. Du behöver inte fundera på vad du tycker om en massa olika saker.

Men tänk om du hade rösträtt i Vallentuna — när du vill, i den fråga som berör just dig? Det skulle ge dig större inflytande. Det skulle också ge demokratin ett lyft. Säg att det fattas 500 beslut om året i kommunen och 20 000 personer väljer att rösta. Då blir det i genomsnitt 40 extra röster i varje fråga.

Det är vad Vallentuna framåt erbjuder. Ett verktyg som redan finns på nätet, redo att användas. Inte för att ersätta de folkvalda utan som ett komplement — demokrati mellan valen. Istället för att skapa ett parti där alla ska tycka lika har vi gjort ett där det är okej att tycka olika. Du debatterar och röstar anonymt på nätet, och vad du tycker är lika privat som dina bankärenden.

Så här fungerar det: Varje år har du rätt att lägga ett eget förslag, delta i ett beslut du brinner för och vara med och påverka hur budgeten ska användas. Du väljer själv hur mycket eller lite du vill engagera dig, men alla har samma grundläggande rätt.

Vallentuna har alltid byggts av människor som inte väntade på att någon annan skulle göra jobbet åt dem. Jordbrukarna som delade på en kvarn. Företagaren som drog hit järnvägen. Eldsjälarna som startade föreningarna. Det enda som saknades var verktyget. Nu finns det.

Vallentuna har varit en demokratisk pionjär förut. Nu har tekniken äntligen kommit ikapp idén med jämlik demokrati. Det som en gång började här kan visa vägen framåt — inte bara för oss, utan för alla som tycker att demokrati ska vara mer än en papperslapp vart fjärde år.